brainflakes

Förra året varnade min chef mig för min kraften i min penna. Han ville inte att jag skulle låta bli att använda den, men att jag skulle vara försiktig med den för att den kunde träffa väldigt tydligt.

Idag fick jag lov att visa något jag skrivit på jobbet för en mer politiskt engagerad kollega för att fila av lite kanter som skulle kunna få vissa läsare att gå i taket. Han undrade först varför jag tog hjälp av honom men sedan han läst förstod han varför.
Visserligen var det bara fyra rader men de behövde filas för att inte väcka anstöt. Efter att ha bytt ut några "does not fullfill" till "this version does not yet comply with the expectation" kände vi oss lugnade.


En blog är inte någon fullständig sanning ens när den påminner om en dagbok. Ibland är den sannare än allt, men trots allt är den skriven för att läsas.
Så jag blandar ibland mina exempel för att illustrera mina känslor och ibland förmedlas känslan rätt och ibland är det något annat som kommer fram.

Men värst är när någon läser bokstavligt, riktar det mot sig och trycker av.
Det hände igår.
En oskyldig tog en illustration och avrättade vår relation å mina vägnar med min slipade penna.
Fan, fan, fan!