brainflakes

Tre månaders liv småsprattlar snett fram till höger. Lilla livet och min fikadejt surrar runt varandra i sitt eget gemensamma gravitationsfält och det är gott att se.
Jag är på besök och är åskådare samtidigt som jag ibland hamnar med armen in i denna andra värld.
På en ledd talar vi enkelt och ytligt om vardagstingen. Samtidigt omfamnar orden flera av alla de saker som är viktigast och prioriteras oavsett inbördes beundran.
Allting är faktiskt oskyldigt oavsett hur jag vrider på det.
Att vara på utflykt i det lilla livets gravitationsfält är en liten semester två timmar en lördagseftermiddag. Två timmar när måsten blev enkla, väntan tålig och naturlig och det som annars är att bli avbruten blir att leva med och vara följsam.
Det är något i närvaron jag känner igen där väggarna mellan mina inre silos monteras ner som byggklossar och jag blir suddig i kanten. Från att ha torkat av diskbänken hemma som en betongpir vänder jag åter tre-fyra timmar senare och är som en sandstrand i kanterna; -ojämn och föränderlig.
Med pennan i handen lutar jag mig tillbaka och närvarar.
Idag har jag en kort kärleksaffär med livet.