brainflakes

Ibland händer det små saker som gör att det känns lite annorlunda.
Jag vet inte vad som startade det, men det kanske är mindre viktigt.

Morgonen kändes helt OK och det fungerade ganska bra att sätta gång med tvätt och efterflyttenjusteringar. En och annan lättsam utflykt bland favoritskribenter och lite tidningsläsning hanns med och måstena kändes inte alls som plågsamma denna dag.
Ett kort gräl på eftermiddagen satte inte heller det svarta avtryck i sinnet och ganska obefläckat fortsatte dagen med fika och bio med goda vännen.
Vissa gånger känns människor bara sådär sammetsbeklädda mot kinden och orden hade struktursemester och det bubblade färglatt ur munnen. På bion betedde jag mig sådär utåtförolämpade trots att man också kan se det som en komplimang och stadie av lycka. Jag nickade till ett par gånger i filmen.
Jag gör så ibland i samband med kultur jag njuter av. Intrycken slingrar in sig i mig som en muskelavslappnande drog och jag slocknar ett par minuter bara för att tio-tjugo minuter senare vara klarvaken och alert.
Cykel hem i regnet var bara gott och vi passerade ett genrep på torget där min bekanta och hennes vän dansade i regnet. Ah, denna ljuvliga kultur som gör mig så lycklig trots min bekvämlighet.
Dyblöt jacka och kultur i magen gav kindpuss hem och livet spelas plötsligt på volley och jag vet hur jag ska gå in genom dörren, vet hur jag ska närma mig livet, vet när jag ska jobba över två dagar för sent men ändå bortom vad jag har som jobb...och jag vet att jag ska sluta halvfärdigt fast det inte är bra för att jag vet att det är en dag i dag också och jag vaknar glad och åker till jobbet tidigare och låter bli att fila på presentationen trots att det är genrep och skriver det här i stället för att det bara flyter och jag är glad.


Det känns som jag varit hos en mental kiropraktor. Som vridit något rätt och helt plötsligt kan tankarna promenera utan att linka, drömarna kan räta på sig och stå rakt.

Kul dag!