brainflakes

En värld snurrar akut och det är svårt att göra annat än springa från jobbet. En annan gör ett lappkast och kliver in i en garderob, -kanske med bieffekt att komma ut ur den (vet inte, det är suddigt på håll). En tredje kedjar in sig i heteronormen. En fjärde lär sig någon slags mental backhoppning i sitt eget liv för att lära sig känna sig fri i sig själv. En av dessa hoppar redan backhoppning så det fullkomligt skvätter i backen. Människor jag träffar, ska träffa, hoppas på att träffa, vill träffa och någon jag kanske måste sluta träffa för att villkoren är för många.
Det är så många bitar i träpusslet och jag vet inte om det är alla eller om någon saknas. Kanske är det tetris jag vill spela egentligen. Fast tetris är bara flykt.
Jag vill spela sällskapsspel i små sällskap. Med riktiga människor. Som tittar genom orden. Jag ser fram emot att få träffa en professionell bedömare av livsspel om någon vecka. Lite som ett gör-om-mig program fast bara doku. Ingen såpa.

En människa som jag inte får se fast vi ser varandra frågade om en sådan där viktig sak som bara frågas på allvar av människor som ser människor:
"Brinner det?"
Jag vet inte. Men det finns eld och eldfängdhet. Jag har en del bra råmaterial.