Psykofarmaka

Åh, vad jag känner igen suget.
Det måste vara samma endorfiner som människor som älskar att träna känner. På vägen hem handlade jag en stor Whopper-meny, åt den utan att blinka, satte mig ner i mina tankar och trivdes med mig själv.
Jag passerade tanken om det var mat som i ångestdämpning, men det är inte oro eller ångest jag känner.
Mental utmattning. Och någon slags vag eufori.
Jag måste hitta ett sätt att få komma under terapivård. Det är så helande att få definiera, prata av sig och få ett andra perspektiv.
Nu var det visserligen ett samtal mellan mig, min chef och en psykolog om hur lämplig jag var som ledare, men jag känner igen mina reaktioner efteråt från mina gånger i KBT.
Det är som en tusenmilaservice. Ny olja, bytta filter, smorda gångjärn och grafit i dörrlåsen.
Visserligen har jag fortfarande svårt att aceptera att jag skulle kunna ha en del av begränsningarna som kommer fram...men oj vad jag i hemlighet vältrar mig i komplimangerna.
Ge mig mer!

Kommentarer
Postat av: Johanna

Ha en trevlig kväll! :)

2008-02-07 @ 21:14:21
URL: http://www.menjohanna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0