Ge mig ett krig!

Jag saknar dem. De små skrivuppdragen jag drog på mig när jag flirtade runt.

Jag läste för ett tag sedan en bok av Paulo Cuelho där han berättade om människor som söker sig till krigszoner för att arbeta eller bara hjälpa till för skojs skull. För i kriget är alla så levande. Människor älskar så starkt fast det är krig, människor är rädda och människor överträffar sig själva i hjältedåd. Var är hjältedåden i mitt liv? Jag ser hjältar omkring mig. Människor som slåss mot egna depressioner, andras depressioner, långvariga feberyror. Fördomskämpar på Pride, demonkämpar hos terapeuter, lärare i skolor. Mitt i mitt lata, trygga, småtjocka, förenklande lilla jag finns det krigszons-jaget som vill kasta sig ut och hämta älskande ur eldhav, hålla i den förblödande vännen när hon dör och ställa sig upp först och visa att man faktiskt står för något. Utsätta sig för fara och göra skillnad. Samtidigt skyr jag konflikten, duckar för obekväma viljor, blygs för kontaktsökande och gör mig artig och följsam.

Jag saknar dem. De små skrivuppdragen.

Detta ser jag som preskriberat:

"Hej Pär!

Bevisligen så berör jag Dig starkt i vågor och Du vill inte vara helt utan mig när det händer. Även Du berör mig starkt i vågor (dock tänkte jag inte på Dig mer än när någon frågade i helgen).

För mig är det en plåga att känna mig ignorerad och fullständigt bortprioriterad när min våg kommer. Som när Du inte ens kan planera in mig när jag hör av mig. Jag gissar att det skulle kännas lika för Dig i motsvarande situation. -Som om jag inte svarat alls på Ditt meddelande om att "svettas".

Det sätt som Du behandlar mig på är en beprövad metod att ta makt över en annna människa. Jag blir mest drabbad av denna situation. -Men även Du får ibland en släng av sleven. Det beteendet tänker jag inte acceptera.

Jag skulle vilja att Du antingen var tillgänglig för mig oftare och höll Dig lite mer konstant tillgänglig (för samtal eller att träffas). På så sätt skulle jag kunna hantera mina vågtoppar och vågdalar.

Om inte så behöver jag för att behålla hälsan i mitt känsloliv markera ett tydligt avstånd till Dig och klippa kontakten.

Du behöver svara tydligt och snabbt på detta för jag tänker hålla mitt hjärta öppet i ovisshet så kort tid som möjligt.

Kyssar eller hejdå!"

Kommentarer
Postat av: vredens barn

När det står efter livet.



Har du läst Lifsens rot? Av Sara Lidman?

2008-09-02 @ 23:07:18
URL: http://vredensbarn.blogspot.com
Postat av: Brainflakes

Nej, men jag kanske måste.

:o)

2008-09-07 @ 21:51:52
URL: http://brainflakes.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0