hur snyggt man än försöker limma

Med en känsligt anslag lämnar orden fingrarna och singlar ner bakom ögonlocken. Orden trevar efter varsamhet men ingen varsamhet i världen gör tunga stenblock till annat än skavande och tunga.
Hörnskärande petas hjärtat i hemligt skalv och varligheten vill sätta på sirenerna och göra utryckning men utan karta, kompass eller syfte får sådant inte göras.

Nog om det.

Min vän sade att jag uttryckte mig underfundigt när jag hävdade att "konfrontationen blev balanserad". Eller var det underligt hon sade.
Jag lade iallafall ett mynt i vågskålen vad gäller självskattningen av min tunga.

Och vad gör man när man visat sitt sårade och landat i den varsamhet som visst dagens skriv har som tema. När kudden blivit blöt och det inte finns skäl att läcka mer. Älskar man på samma sätt som innan eller annorlunda? Tänker man lika som innan? Fortsätter man som innan eller blev det på nytt? Eller inte igen?
Saker som sprucket blir ju sig sällan lika hur snyggt man än försöker limma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0