Besvikelsemaskin?
Här gör vi det med ord och det är mjukt och jag ler brett.
Så utan förvarning rycker jag undan händerna.
Fan, jag gör det inte bra.
Jag vill inte göra människor besvikna. Särskilt inte de jag tycker om.
Dörren öppnas för att släppa in mig och jag bara svarar "kommer en annan dag".
Hur många gånger får man göra så?
Egoistisk eller vanligt bristfällig?
Nu har jag funderat på detta sedan jag först läste det, och mitt svar på sista frågan blir "mänsklig". Ja, vilket väl får omtolkas som vanligt bristfällig då. Jag vet att du under många år ville vara så obristfällig att sånt anske inte skulle förekomma - men välkommen in i medelåldern där vi förlåten oss själva våra brister, om inte annat så för att orka vara så obristfälliga som vi bara kan vara.
Jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt för en fullblodscyniker att nå medelåldern.
Bra för att cynikern får obegränsat med bränsle.
Dåligt för att förlåtelsen tar över och förstör ett personlighetsdrag.
;o)
Tack!
Nej nej nej nej - den inre cynikern dör inte, hon lägger sig knappt ens ner för att vila. Man blir bara bättre på att förlåta henne också ;) Sen är man i full gång med cynismerna igen, så snart man förlåtit sig.
Då får jag väl se fram emot att medelåldern ska slå ut i full blom. ;o)
