brainflakes

Kanske har jag gjort det tyst bakom kulisserna. För en stund omdefinierat mina dagar från vakum till liv.
Inga större händelser har skett i det yttre, men alla stora händelser sker ju i det inre.
Jag tycker jag är (för?) duktig att inte leva i historien, men jag har allt svårare att inte leva mer i planen än i jaget.

Jag fortsätter träna på konsten att leva med kroppen, med närvaron och i flödet.

Planidéerna från hjärnan kommer och knackar på dörren flera gånger varje dag för att be om att få tala allvar, förnuft eller åtminstone lite tydlig ordning och reda med hjärtat. Vad som görs åt det är det ingen som berättar för mig så jag vet inte.

Så jag får inga svar av mig själv var jag står vad gäller ansvar, löften, ärlighet, öppenhet, krav och förväntningar.
Från att ha varit Principfast till moraliskt slime.