brainflakes

Stadsturistjag tar hissen upp till din hjässa. Försiktigt knackar du hål på mitt skal och jag rinner nerför dina rulltrappor en i taget. Sköljer bort dagens damm och skrän.
Sällskapet har fel och tycker inte alls att "The problem perspective" är intressant och jag njuter av de rosa och bruna lådorna.
Själen växlar från djup- till REM-sömn och vi cirklar kring varandra.
På plan fem, eller sex...jag minns inte exakt var...börjar vi titta varandra i ögonen, blinka nyvaket och jag vet att nuet bjuder upp till dans. Stilla på utsidan, vildsint på insidan.
Det är något med den här platsen, med människorna. Det är som att huden är öppnare, axlarna barare, nackarna mjukare, ögonen djupare och själarna svettigare.
Eller så är det bara jag. Som dånar av perspektiven och fuktas av lusten. Mina händer självspelar och när jag blundar smeker jag flera av människorna som går omkring och blir en del av konsten jag tittar på.
Mitt i min och Momas dans kommer caféet. Jag har sett fram emot dess chokladglass och päronte. Jag blir först besviken när de slutat med denna min mest omtalade efterrättskombination. Sedan får jag min pistageglass och kanderade nötter. Det är som att kyssa sin förälskelse på ett nytt sätt. Jag trodde jag visste hur det kändes att kyssas och så hittar jag nya kroppsdelar att pirra med, ny hud att vibrera och nya erogena zoner att drömma om.
Ta hit mig igen och förför mig.