Livsreligiös?
Jobbveckan kastade smörgos med mig in i helgen och jag studsade på tandköttet in i blindgångarfredagskväll.
Mitt i intet kommer små relationstillfällen i smygarskor och garageportarna automatöppnar plötsligt och motorvärmaren sitter liksom i utan att jag satt i sladden.
Pyttedrömmar med tonåringen matrialiseras över skräpmat och i perspektiv är det oceaner av tid tillsammans med gemensamt byggande av broar mellan ett nyss, då och ett snart. Det gäller visst att ta tillvara femtiotvå minuter just när de dyker upp.
Tidsmattan rycks sedan undan, men alla står kvar och det är en sådan där magisk duk där servisen och blomvasen står kvar på bordet efter att trolleritanten ryckt.
Med väckarklockans hjälp rör jag mig till sängvärmen och kroppen skakar hand med både veckans hjärna och dagen mungipor. "Hej, vi sa aldrig på återseende, men man kanske inte kan vara så noga med planeringen och nu ses vi ju..." och alla fånler så att saven skvätter över vårkanten och plusgraderna hamnar på insidan, utsidan och strösslas försiktigt över snön.
Svischande över själen vispar sedan klockan chokladmousse, lustgas och buskittel över hela ansiktet och lördagen blir en enda skrattspegel av livspirr som sprider sig bortom lagar, förordningar eller hänsyn till människor som kanske har en dålig dag eller så.
Ingenting håller sig på plats och allt är på rätt ställe så länge man tittar på nuet. Från tramsfyrbokstavsshopping till lagommatlagning till populärljudande passion till pausfågelavbrott till kroppslavaström till mjukplanering till pulsavtagande lyckovila till bästa sömnen och leendet som inte går att sudda ut ens när klockan ringer klockan sex.
Jag tror jag blir lite livsreligiös!
Mitt i intet kommer små relationstillfällen i smygarskor och garageportarna automatöppnar plötsligt och motorvärmaren sitter liksom i utan att jag satt i sladden.
Pyttedrömmar med tonåringen matrialiseras över skräpmat och i perspektiv är det oceaner av tid tillsammans med gemensamt byggande av broar mellan ett nyss, då och ett snart. Det gäller visst att ta tillvara femtiotvå minuter just när de dyker upp.
Tidsmattan rycks sedan undan, men alla står kvar och det är en sådan där magisk duk där servisen och blomvasen står kvar på bordet efter att trolleritanten ryckt.
Med väckarklockans hjälp rör jag mig till sängvärmen och kroppen skakar hand med både veckans hjärna och dagen mungipor. "Hej, vi sa aldrig på återseende, men man kanske inte kan vara så noga med planeringen och nu ses vi ju..." och alla fånler så att saven skvätter över vårkanten och plusgraderna hamnar på insidan, utsidan och strösslas försiktigt över snön.
Svischande över själen vispar sedan klockan chokladmousse, lustgas och buskittel över hela ansiktet och lördagen blir en enda skrattspegel av livspirr som sprider sig bortom lagar, förordningar eller hänsyn till människor som kanske har en dålig dag eller så.
Ingenting håller sig på plats och allt är på rätt ställe så länge man tittar på nuet. Från tramsfyrbokstavsshopping till lagommatlagning till populärljudande passion till pausfågelavbrott till kroppslavaström till mjukplanering till pulsavtagande lyckovila till bästa sömnen och leendet som inte går att sudda ut ens när klockan ringer klockan sex.
Jag tror jag blir lite livsreligiös!
Alltid nya livsvillkor
Det är inte jobbigare att leva i den ständiga oväntadheten, bara annorlunda.
Och visst är det svårt allt det där med väntan, ogenomförandet, oplanerandet, ovissheten och att leva mitt i känslan att en del inte riktigt går att kombinera.
Visst är det svårt att inte leverera, inte ha full kontroll, att inte ta bort allt som gör ont och är ivägen.
Men vad spännande det är att hugga tillfällen i flykten, vara nu och ta enkla beslut utan att alltid ha täckt in alla framtidsscenarion.
Och visst är det svårt allt det där med väntan, ogenomförandet, oplanerandet, ovissheten och att leva mitt i känslan att en del inte riktigt går att kombinera.
Visst är det svårt att inte leverera, inte ha full kontroll, att inte ta bort allt som gör ont och är ivägen.
Men vad spännande det är att hugga tillfällen i flykten, vara nu och ta enkla beslut utan att alltid ha täckt in alla framtidsscenarion.
