brainflakes

Jag tycker att en del av det där för tvåtusen år sedan hade sina poänger. Killen som tyckte "hörru människor...vad säger ni om att vara lite vänliga mot varandra så lovar jag att ni kommer närmare paradiset...och det är viktigare att vara generösa mänskligt och monetärt mot de svagare än de som har makt" tycker jag hade en och annan poäng.
En trivialkomedi på vägen från asien förra veckan fäste begreppet "Act of Random Kindness" på min näthinna och jag tycker att det är fantastiskt. Den tillsammans med en annan Hollywood-slät film som handlade om "pay it forward" sammanfattar mycket av vad jag vill och min syn på min önskade humanism och politik som är personlig. Behandla små människor i Din närhet respektfullt, ödmjukt, ärligt, generöst och utmana dem om Du kan i smått där de är. Sådan attityd tillsammans med en kedjebrevseffekt måste ju vara det bästa sättet att förändra världen.

Killen år noll tycker jag har förstörts av hans sagda förespråkare som bygger kyrka med höga murar som inte alls tar emot de utsatta. Tvärtom utövar de hårt tryck för att pressa på bokstavsåsikter om traditionella äktenskap och kärnfamilj på ett sätt som känns dummare än vad människor med bokstavsdiagnoser brukar anses.


Jag undrar om den ännu större världen utanför kyrkan gör precis samma sak med kärleken. Vi sätter så många etiketter och tvättstugelika definitionslappar på dem att den blir något annat. Kärleken blir ett lika stelt och ovälkomnande djur som en gammal stadskyrka. Den blir en kärlek som kräver ägande, väl reglerad hierarki vad gäller prioritering och som har regler som plötsligt säger att mottagare av kärlek ska bestämma hur avsändaren ska agera.

Mer kärlek till folket och mest till mig!