brainflakes

Så attackerar önskan att vara totalt ansvarslös med all kraft.

Fuck you, fuck you and fuck you.

Säga upp mig från jobbet utan plan.
Bränna krediten dra till Indien och ansluta till kompisens kompis fast jag egentligen inte känner henne.
Bara låsa in mig och spela TV-spel i tre veckor.
Ha oskyddat sex och se hur det går.

Låta bli att planera, jämka och kompromissa.

Kasta mobiltelefon och väckarklocka i närmsta vattendrag och se hur lång tid det tar för "dem" att leta upp mig.

Inte dammsuga, inte diska, inte tvätta mig. Planka överallt, stjäla och bedra.

Skita i allt och se om jag då är värd ett vänligt ord och om någon tar hand om mig.

Jag satt och talade med en gammal vän igår som flyttat för långt för att fungera som vänn i vardagen.
För jag är för beroende av ögonkontakt, fniss och buff.

Allt har hänt sedan vi pratade ordentligt senast.
Skilsmässa, giftermål, ihopflytt, isärflytt, särboskap, samboperiod, bonusförälder, kamp, kärlek och nya sätt att vara föräldrar. Och begravning av farmor.

Ibland går förändring fort. Ibland för att man vill, ibland för att man måste.
För mig har det varit båda.

Och förändringarna är inte slut.
Jag vill ständigt vara i rörelse med en fot men behöver stå tryggt med den andra.
En fot i taget stegar jag.
Trygg, rädd, lockad, nyfiken, glad och besviken.
Ständigt.

Vi talade om att jag nog var det som i en annan kontext kallas sökare. Jag hade fräckheten att peka ut en till och hävdade att vi var svåra att leva med. Ständigt en del missnöje som måste mättas med förändring.

Trygghet och likhet som ger vila.
Missnöje som ger energi och kraft.

Det var inte 2008 som gjorde att vi står där vi gör idag. Det var vägen till 2008.

Jag sade många gånger att 2009 skulle bli ett jävla år, men att 2010 skulle bli fantastiskt.

Nu är det 2010. En nu nollpunkt på ett sätt. Mitt i livet på ett annat.

Jag ska se till att 2010 blir ett fantastiskt år.