Mållös förkastning?
I alla mina år har jag föraktat och förkastat allt som har stark dialekt. En av mammas pojkvänner som pratade något slags brett falu-mål som lät just som direkt från grillkiosk-kön underkände jag med det "fula språket" som nästan enda anledning. Precis som musik där minsta antydan av gotländska, norrländska eller skånska fått mitt nackhår att krullas av förfäran.
Förra veckan beställde jag två hela skivor med skånsk rap.
Ja, jag blir lite rädd för mig.
Som om inte det var oroande nog så pratar en av mina mest underhållande kamrater den allra bredaste västskötska...och jag gillar henne massor ändå.
Något annat jag undrar över är min inställning till fysisk miljö. En kollega till mig för några år sedan berättade att en av orsakerna till att hon slutade var att byta till en miljö som gjorde henne lyckligare med mindre rulltrappsstress och betongok. Hon presenterade det som en allmän sanning att alla älskade gräs under fötterna, smoglös utsikt över cirrusmoln och luft där sotpartiklarna ersatts med doft av tång. Jag höjde min stämma ovanligt tydligt och påpekade att hon förutsatte att andra människors lycka utgick från fysisk miljö och de värden hon värderade högt och att jag minsann värderade lyckliga stunder där stimulans av intellekt och kulturemotionella centrum föredrogs före
väder och geografi.
Jag minns att det var så viktigt för mig för att ingen skulle kunna köra ner något så felaktigt i halsen på mig.
Och det var precis så ända till...ja, jag vet inte ganska nyligen kanske.
Kanske senaste enstaka åren har ting i min omgivning allt oftare börjat ta grepp om mig och min njutning.
Fann mig i morse gå och sparka i de färgglada löven på gångvägen.
Fann mig förra veckan njuta hänfört över utsikten över Hong Kong city från "The Peak" när vinden blåste genom tröjan och gjorde bröstvårtorna styva. Och för att inte tala om syrsorna i jungeln under utsiktsplatsen. Syrsorna med alla korsreferenser som bara knyter ihop allt till ett enda yoganystan.
Fann gamla blogginlägg från förr som faktiskt verkar spegla ett njutningsliv som inte bara startat och slutat med människors tankar, känslor och verbalitet utan även innefatta fantastiska dagar, bildscener och dofter.
Jag förstår mig inte på mig.
Nu...hämta febertermometern och se om det är en fysisk sjukdom som ger dessa psykiska åkommor.
Förra veckan beställde jag två hela skivor med skånsk rap.
Ja, jag blir lite rädd för mig.
Som om inte det var oroande nog så pratar en av mina mest underhållande kamrater den allra bredaste västskötska...och jag gillar henne massor ändå.
Något annat jag undrar över är min inställning till fysisk miljö. En kollega till mig för några år sedan berättade att en av orsakerna till att hon slutade var att byta till en miljö som gjorde henne lyckligare med mindre rulltrappsstress och betongok. Hon presenterade det som en allmän sanning att alla älskade gräs under fötterna, smoglös utsikt över cirrusmoln och luft där sotpartiklarna ersatts med doft av tång. Jag höjde min stämma ovanligt tydligt och påpekade att hon förutsatte att andra människors lycka utgick från fysisk miljö och de värden hon värderade högt och att jag minsann värderade lyckliga stunder där stimulans av intellekt och kulturemotionella centrum föredrogs före
väder och geografi.
Jag minns att det var så viktigt för mig för att ingen skulle kunna köra ner något så felaktigt i halsen på mig.
Och det var precis så ända till...ja, jag vet inte ganska nyligen kanske.
Kanske senaste enstaka åren har ting i min omgivning allt oftare börjat ta grepp om mig och min njutning.
Fann mig i morse gå och sparka i de färgglada löven på gångvägen.
Fann mig förra veckan njuta hänfört över utsikten över Hong Kong city från "The Peak" när vinden blåste genom tröjan och gjorde bröstvårtorna styva. Och för att inte tala om syrsorna i jungeln under utsiktsplatsen. Syrsorna med alla korsreferenser som bara knyter ihop allt till ett enda yoganystan.
Fann gamla blogginlägg från förr som faktiskt verkar spegla ett njutningsliv som inte bara startat och slutat med människors tankar, känslor och verbalitet utan även innefatta fantastiska dagar, bildscener och dofter.
Jag förstår mig inte på mig.
Nu...hämta febertermometern och se om det är en fysisk sjukdom som ger dessa psykiska åkommor.
Kommentarer
Trackback
