brainflakes

Du gäckar mig med Din fråga och jag kan bara fly in i tevespelandet flera dagar i rad och jag kan inte, kan inte sätta mig vid tangentbordet för att jag vet att jag måste svara för min egen jävla skull för att jag lever för att ständigt lösa problemet med mig själv som är den gåta jag fått för mina synder.

Ja, vad händer med mina egna känslor när jag glider in som Ditt underhudsfett.

Ja, när det är sådär kroppsvarmt vackert och mjukt så blöter det upp mina fyrkantiga wellpappkanter så att även jag slipper hålla på mig inför mig själv. Jag grinar, härjar, ler och lägger mina händer på Dig för att jag vill vara så där nära så att gränserna oss emellan inte finns och vissa känslor kommer från mig och vissa kommer från Dig och vi har dem liksom tillsammans.
Ja, kanske kommer de flesta känslorna från Dig, men jag njuter så av att göra dem till mina egna och världen blir större och min egen intellektuella förpackning blir allt mer ointressant och jag slipper tänka på mig själv för att jag kan tänka på Dig och när jag blir Du så kan jag tänka på mig själv i Din skepnad och det blir samma sak fast utan kvadrater, formler och strategier.
Jag som inte kan måla målar på Din hud. Jag som inte kan sjunga diktar melodiskt i Dina öron. Min välvilja forsar ur mig som tidvatten och det blir översvämning hos dig och Du blir lycklig och jag speglar mig i Dina ögon och överlämnar mig till universum och det varde ljus i mitt hjärta.

Det som händer är att jag slutar förstå vad som händer. Det är allt jag vill.