Fett dekonstruerat lokalsinne

Lokalsinnet rinner ut som sanden som i ett timglas. Vilse går jag i tankegångarna och orden i vardagen blir bara smet och smask. Som att jag försöker fånga geleklumpar med tennisracket, -de jag träffar går bara sönder.

Omodet att inte bara vara en människa, ett ynk och bristernas trasighet leder okvickt den smala vägen ner i kvicksanden.

Sandalerna blir liksom ett fånigt skydd för fötterna när trampbåten ska trampa motströms uppför retorikens niagarafall. Känslorna som ska vara motorn och det som tippar fallet till en krusad insjö. Det är ungefär som att tro att man kan klara ett maraton eller vasalopp genom att tugga dextrosol istället för att träna. Små soliga energikickar som landar som en pannkaka så att fettet stänker på väggarna.

Förrädiskt lägger jag huvudet på armen och skäms över min ouppriktighet.

Kommentarer
Postat av: www.ranashorisont.blogspot.com

Men ändå så njutbart att läsa.

2008-05-21 @ 09:24:09
URL: http://www.ranashorisont.blogspot.com/
Postat av: Brainflakes

Tack!

2008-05-21 @ 09:44:12
URL: http://brainflakes.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0