brainflakes

Jag vet att en av mina nära tycker att det är jobbig att hon måste vara parabolörad för att överhuvudtaget förstå mig litegrann.
Kanske är jag så där tafflig som ett mentalt fiskhandslag när jag ska prata själv.
Jag kräver en skarpsynt, intelligent, överempatisk människa som sällskap för att inte en diskussion om livet ska övergå i regionalt floskelmästerskap.

Min logik kör motorväg i åttor runt mina känslor.

Hur tränar jag mig i förmågan att förstå vad jag vill?
Det får inte ta veckor att förstå om jag älskar eller hatar något som händer i verkligheten. Den väntar inte så länge.