Jag har ett värdighetsproblem men vet inte vilket.

Jag fick börja morgonen med att springa till mitt kommunala färdmedel.

Tanken slog mig att det var under min värdighet. Att jag borde ha sådan kontroll att jag inte behövde springa. Alternativt att jag borde vara så avslappnad inför jordens värdsliga ting som tid, pengar, jordbävningar och prylar att jag inte brydde mig utan kallt planerade om.

Fast att ha värdighet är kanske är en släng av fåfänga som mest handlar om att visa människor att de är mindre genomtänkta, kontrollerade och lyckade. För det hade varit ganska skönt att slå andra med stolthet som med en stakpanna i huvudet för att kunna sätta sig högre i rang och slippa gråta över att jag inte lyckas med mina förutsatser i livet.
En stund iallafall.

Jag fick iallafall ökad puls. Det är ovanligt bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0