Pennan som arbetsredskap
Efter min förälskelse i att ha hittat pennan några dagar och återfunnit ett lite bubblande känsloliv flyr jag och duckar igen.
Det där braiga som kändes var ju på grund av rörelsen på insidan och det gav ju sådan lättnad. Och då är det lätt att ta till skyddande bubbelplast och balsameringsvätska och försöka bevara det som finns.
Men precis som levande människor antagligen tvärdör om man byter ut kroppsvätskor mot balsameringsvätskor och att tillverkarna av plast faktiskt har en anledning att varna för att plast inte ska täcka andningsvägarna så finns det en anledning till att inte bevara själslivet genom tystnad och infrysning.
Det är bara att ta emot det röda äpplet, strunta i både Snövit, Eva, giftdebatter och kliande gom. För min insida kräver nu rörelse, ständig avklädning och omstöpning.
Rädslan innan jag sätter konservöppnaren i hjärteburken är efteråt alltid mindre än skillnaden i instängdhetskänsla. Att andas nya eller vidareutvecklade känslor gör alltid att jag känner mig mindre instängd i mig själv och världen.
Det där braiga som kändes var ju på grund av rörelsen på insidan och det gav ju sådan lättnad. Och då är det lätt att ta till skyddande bubbelplast och balsameringsvätska och försöka bevara det som finns.
Men precis som levande människor antagligen tvärdör om man byter ut kroppsvätskor mot balsameringsvätskor och att tillverkarna av plast faktiskt har en anledning att varna för att plast inte ska täcka andningsvägarna så finns det en anledning till att inte bevara själslivet genom tystnad och infrysning.
Det är bara att ta emot det röda äpplet, strunta i både Snövit, Eva, giftdebatter och kliande gom. För min insida kräver nu rörelse, ständig avklädning och omstöpning.
Rädslan innan jag sätter konservöppnaren i hjärteburken är efteråt alltid mindre än skillnaden i instängdhetskänsla. Att andas nya eller vidareutvecklade känslor gör alltid att jag känner mig mindre instängd i mig själv och världen.
Kommentarer
Trackback
