Skymningen ger och tar

På förmiddagen försökte vi med ett gemensamhetsprojekt genom att sätta upp en skräpande inredningsdetalj enligt önskemål.
Sedan tappade vi farten i vår teambuilding.

Vi lade konflikt på konflikt på varandra tills man kunde ramla ner från högen och nu har jag ramlat ner och slagit mig.
Någon sade begravningsstämning och jag vet inte om det kanske vore bättre med krig eller lynchning.
Jag vet att jag fick ont i magen och jag har både före och efter det varit otrevlig. Otrevlig mot mina kära i timmar.

Upp till armbågarna tränar jag på att släppa fram irritationen lite längre, formulera den för mig själv och låta skärvor poppa upp och småknocka människor omkring mig.
Låta andra få ut för mitt missnöje istället för att själv bära det tyst som cilice.

På den konstruktiva sidan, apropå "upp till armbågarna", så provade jag att ta den negativa energin till att sätta igång ett brödbak här på kvällen.
Det tillsammans med sambons skratt som oförhappandes böljade genom lägenheten över ett tonårigt underfunderi vred om energimätarna.
Fingrarna som isande höll tag i missnöjet släppte vänligt maggropen och galloperade mig iväg för uppdateringen om vad som framkallade det havsfriska utbrottet.

Det och Du kära dagbok fick vara kvällens halmstrå till potentiellt sovlugn.

Imorgon; -arbete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0