Såssnipigt leende
Jag undrar om det är där mina största förälskelser slår till. När människan jag möter inte har koll på sina gränser riktigt utan flyter ut som kvicksilver på guldfat och jag kan plaska runt med mina blommiga gummistövlar så att det skvätter på väggarna.
Med degskrapa leker jag och formar pölen fram och tillbaka. Jag står upp till armbågarna upp i jäst silverdeg och smetar in min kropp i Dina känslor och får ett doftande skydd mot att bli fångad av min vanliga platta och cyniska verklighet.
ett skydd mot den egna cynismen, ok, men vad händer med dina känslor då?
Spirar de, vilar de, exploderar de, avvaktar de?
Det finner jag rasande intressant!
Jag tänkte som nåv ovan. Avundsjukt och nyfiket. Jag tänker att jag ibland är kvicksilvret och ibland gummistövlarna, men att jag känner mig ärligare som kvicksilver.
Jag gillar det glada barnsliga över det i alla fall.
Plask och glatt.
Nåv: Åh, vad jag har grubblat på Ditt inlägg. Fingret på ögat, hjärtat på spiken.
Någon ledd av svar kommer i blogginlägg. Jag älskar att bli utmanad. Tack!
Kanalisera: Avundsjukt tar jag och roffar åt mig som komplimang och hoppas att inte Jante tar tillbaks den.
"ärligare som kvicksilver" hjälper mig nog faktiskt att formulera ett svar. Svar kommer. Tack!
Mmm... är du kanske en energislukare??*fniss*
Framförallt nåv, men även kanalisera: Tack för utmaningen. Den var svår men nyttig. Jag har försökt svara.
Nynna: Ja, jag kan nog vara en energislukare. Jag tog lite illa upp först, men Du har rätt. Tack även Du för utmaningen.
Läser, förundras, suger in. Hm. Så kan det ju också vara.
Hittade just bloggen Din...Du skriver...fångande!
/bloggbrenumerant sedan nyss
