Ursäktat minimonster knuffar moln
Så mitt på blankaste eftermiddagen ringer det allra mest våldsamma långhåriga monstret och ber om ursäkt. Nästan kvittrande och glatt. Älskade jävla unge. För ett ögonblick viner begäret efter skam genom hämnd-synapsen. Sedan ringer gammelmormors anti-skamresonemang genom huvudet och jag berättar att jag blev ledsen, men bad om ursäkt för mitt obalanserade motangrepp.
Minimonstret i lockigt hår verkar förstå utan att kräla. -Visst är det så det ska va'.
På löpande band sedan kalenderbitarna ringt och småälskat mig.
Svarta molnet är för dagen bortknuffat mot horisonten. Det är viktigt att det inte är förträngt till helgen men det är skönt att inte sitta i dess strypgrepp.
Tack världen för att Du innehåller balans.
Minimonstret i lockigt hår verkar förstå utan att kräla. -Visst är det så det ska va'.
På löpande band sedan kalenderbitarna ringt och småälskat mig.
Svarta molnet är för dagen bortknuffat mot horisonten. Det är viktigt att det inte är förträngt till helgen men det är skönt att inte sitta i dess strypgrepp.
Tack världen för att Du innehåller balans.
Kommentarer
Postat av: Rana
Älskar ditt språk. Jag gör kullerbutta över bisatserna, snubblar på orden. Lite läskigt, men jag landar skönt.
Postat av: Brainflakes
Jag snubblar själv bland mina egna ord när jag läser dem i efterhand. Jag glömmer ofta hämta luft när jag skriver, därav alla bisaker Du kullerbyttar.
Stort tack för komplimangen!
Postat av: kanalisera
"Sedan ringer gammelmormors anti-skamresonemang genom huvudet"
Grymt! Det här behöver jag lära mig. Exakt hur löd gammelmormors anti-skamresonemang? Skam är det svåraste som finns.
Postat av: Brainflakes
Ungefär: Barn skäms ofta tillräckligt när de gjort något riktigt fel....Du behöver inte skälla på dem, tvärtom behöver de kärlek och Dig.
Trackback
