brainflakes

Jag gick med heliumballonger fulla med magfjärilar bakom ögonlocken på släp i blanka presentsnören och smådrömde. Jag tänkte att jag lite coolt skulle be om hjälp att prova ett par jeans eller en skjurta, ja faktiskt vad som helst.
Plockade fram vad jag mindes om de olika affärerna och bläddrade bland provrumskorten som filmisar, jämförde, drömde, tänkte och planerade oplanerbara dåd.
Jag tänkte Du skulle komma och kika in och jag skulle ta din hand i min och dra dig innanför skynket.
Där skulle jag kyssa dig som du kysst mig i gränden där med yrsnön och mörkret skulle vara fullt av hud, varm mun och slingrande fingrar och jag skulle le mot himlen och dagen skulle inte vara sig lik för tidsperspektivet skulle åka rutschkana och skratta utan att ens fundera på ingenjörens tid.

Ljuset stickande i ögonen och betongfärgerna höll drömförslagen på skam och vi gick bara och satte oss.

Jag minns inte mycket av vad som hände på vägen bara att när du föreslog att vi inte skulle kyssas mer så sa jag okej för att jag ville att det skulle få vara precis så som du ville och allt pekade på att det var det fönuftigaste i världen och förnuft är ju det som får världen att gå runt och världen måste ju gå runt och det ska vara förnuftigt och om alla är trygga blir ju världen en bättre plats och jag har dragit ett strå till stacken och världen blir än bättre plats att leva på i cirklar.
Jag fick hicka och vägen låg plötsligt där med förnufttig sand och man kunde inte längre kunde åka spark och då var det ju bra för då skulle ju ingen halka.
Ingen skulle skratta men det var ju underordnat att ingen skulle gråta.

Jag har varit ledsen många gånger för det.


Snöflingor är utomhuskyssarna.
Förnuftsreflexen är på KU-förhör.