brainflakes

Ilskans taggtråd river i min kropp och jag har inga ursäkter.
Jag blixtrar av elakheter och verbalslår omkring mig.
De skyddslösa kan inte öppna munnen utan att jag slår tillbaka.

Tålamodet som varit en av mina signum är helt bortblåst och jag är arg så att det gör ont i mig.
Det finns ingen rim och reson och jag öppnar fler vapenskåp ju längre diskussionen pågår.

Inte ens artighet och respekt upprätthålls utan jag fortsätter hamra tills motståndaren inte ens sprattlar av slagen.

Jag går utan att vänta på bekräftelse att det är okej.

Jag är ond.
Skjut mig.