brainflakes

Långsamt kom andningen igång. Raglande ställde sig de röda blodkropparna på ett smalt led för utfodring.
Krumma muskler blev skedmatade med syre och långsamt glipade ögonbrynen på persiennerna för att se vad som står på därute.
Fortfarande inga dofter.
Fortfarande en bål som är inplastad i icke-varandets rör-ej cellofan.
Vingarna ligger i ett hörn höljda i råolja. Något avkladdade med ett par pappersservetter. Det tjänar väl inget till att duscha dem rena och hänga på tork. Eller så var det orken som farit ut i dagvattnet en av dagarna med tårar strilande över nejden.
För även om övertygelsen är glasklar hänger inte orken med varje dag. Och då är det tårarna som får bryta matchen mellan de två.

Lätt förfrusna läppar och bortdomnad hud.
Med små korta märken av värme.
Ögonblick ger några sekunders själslig hållning.