brainflakes

Det är ett snyggt sammelsurium av kärlek, ilska, bekräftelsebehov, sorg, ensamhet och samhörighet som samsas i bröstet.
Från tillgänglighetens vagga där längtan studsar mellan väggarna återfaller jag i ungdomsbeteenden och listorna är annorlunda liknande med någon nolla till.
Väskan står oanvänd och en onödigt klok kvinna sa att det är känslorna som ska accepteras för det långsiktiga välmåendet och samtidigt som det är fantastiskt sliter livet mig i småbitar.
Oproduktiv kraftansamling till kvällskonflikt och istället för att ge samtalet en chans känner jag hur jag samlar mig till att slå våldsamt tillbaka utan att fråga först.
Kanske går vägen till att våga vara jag via att bli någon jag inte kan stå för att jag är. Småaktighet, ilska, elakhet, grymhet, tjuvnyp, feghet och ynklighet kanske är den dynamit som krävs för att spränga mitt politiskt korrekta.
Imorgon lämnar kanske ytterligare en älskad min vardag och befolkningsotätheten trampar mina tånaglar blåa. Det går så bra så länge jag låtsas och sedan studsar självförtroendet som stenkulor ner för trapphusets ekon och hjärtat blir sig som vanligt aldrigt mera likt.