Hur stor är den då?

Så tar längtan fart och sätter sig längst borta på hävstången och sätter hjärtat i press.
Längtan är bort, längtan är hem och det är en av dagarna när mitt eget sällskap inte duger och jag har papper att skriva på och konflikten kör ångvält över mina skrivarfingrar.
Kanske är det därför jag städar i hörnen och tror att andra också blir lugnare av att smuts och noppor inte förorenar luften, -för visst är det lite svårt att andas.

Mannen jag älskar blixtrar i ögonblicksblänk och det måste väl få vara så att otillgängligheten måste få finnas där. Det är ju trots allt inte en relation där jag ska gå först.

Och min otålighet som jag hellre sätter andras etiketter på för det är ju enklare om andras behov är omöjliga.

Om störst av allt är kärleken, hur stor är den då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0