brainflakes

Efter att jaget varit mitt eget viktbälte som gör stegen tyngre att gå än vad tyngdkraften förtjänar beskyllas för så kommer något som lägger tillbaka mattan under fötterna.
En dag senare har jag badat i mjukmedel, tittar kärleksfullt på klädhögen i hallen, triviagrinat mjukskönt framför TV:n som jag inte ville ha och hjärtat har behängts med allvarligt filmtips från cool vän.
Hårstråt som lekte mig ur min egen hjärna hittade jag på kanten, plast ska inte ha riktigt så mycket halka men händer och bröstkorg gör mig lyckligare än vilket realtidspussel som helst.
Tanketetris överlistas alltid av ljudet av andning, utmaningarna är ointressanta när stigarna leker på insidan och kärleken ger dagljus över bilderna som bara ses med fingertopparna.

Tystnaden som igår dånade genom ansträngda tankemuskler kompar idag vemodig glädje och trummar in budskap om svackor som alltid vänder och nu som kan vara som vilken ljus spekulativ framtid som helst.