Utsikten över nuet förkastad

Som en sumobrottardräkt ställer sig vägen mellan nu och sedan ivägen för både nu och sedan.
Kroppen sväller upp, hjärnan blir svampig och hjärtat ospänstigt som ett hängande stearinljus i sommarfönster.
Det smakar gammal jäst i munnen och huvudet fördriver tiden med fåniga småspel. -Spelar spratt?
Kreativiteten har tunnelseende och jag klarar bara att se framåt i en punkt för att inte bli åksjuk.
Vart tog vidderna, möjligheterna och smilgroparna vägen?

Ett par dagars surhet och spekulationen i nuets eviga avskaffande ringer som en skeppsklocka över....över allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0