Nu vet jag.

Kanske är det sorg som valsas igenom mig och för att bli tunn och genomskinlig för att bli ett av alla livsfönster.
En utsikt att se allt igenom.
Jag vill fånga in massor av sedan med lasso, dra det till mig och lägga det som köttbitsplåster över såren så att jag inte märker något.
Jag är så kluven i allt som jag vill ska ha flera och andra riktningar samtidigt som att jag vill balansera nuets status quo.

Jag vill tillåta mig, låta mig och prioritera att knyta alla viktiga närmare mig stenhårt. Vara ärligare, tightare, öppnare, kärlekigare.
Samtidigt som jag tycker att en del faktiskt kan ta och dö någon gång.

Och en del som kanske kan ge syre vidrör jag inte alls för att inte...ja, som en försäkring mot att hålla mig riskfri.


Det sitter en misslyckad bokstav på väggen och stirrar mig i ansiktet och jag tror att jag behöver låta det värka ut samtidigt som jag vill spackla, måla, möblera om, tömma skåp, kasta serietidningar, krossa glass, panta burkar och packa ihop resterna i flyttkartonger och slå snören om i omtänksamhet och behålla det, spara det nära hjärtat och bara bränna eller låta det säljas och slippa alla de där känslorna som flyger sicksack i slemmiga trånga gångar.

Jag vill sälja, bjuda in, göra slut på alla pengar, betala av alla skulder, stanna kvar, byta jobb, deka ner mig och bara träna och äta grönsaker.
Eller kanske lära mig supa, knarka, bli en karriärist eller idealist.

Eller bara hitta en jämvikt jag kan leva i.
Eller ändra allt.

You tell me.

Kommentarer
Postat av: klaralinnarsson

hej, älskar din blogg. har följt den ganska länge nu! snälla kolla min oxå ;

http://klaralinnarsson.com

2010-10-02 @ 00:27:27
URL: http://klaralinnarsson.com
Postat av: Brainflakes

Nu hittar du på.

2010-10-02 @ 00:31:31
URL: http://brainflakes.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0